KVAH – Kammarmusikens Vänner i Allhelgonakyrkan

Elin Rombo, sopran, har sjungit ledande roller på på bl.a. Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin och Salzburger Festspiele, och framträtt med framstående orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och de större nordiska orkestrarna.
Under säsongen 2025/26 sjöng Elin ledande roller i Rufus Wainwrights Prima Donna och Elena Langers opera Figaro skiljer sig på Kungliga Operan, där hon tidigare har framträtt som Donna Elvira i Don Giovanni, Sophie i Rosenkavaljeren, Mimi i La Boheme, Fiordiligi i Cosi fan tutte, m.fl. roller.

Under våren 2026 har Elin Rombo även sjungit Benjamin Brittens ’Les Illuminations’ med Västerås Sinfonietta under Simon Crawford-Phillips.
Elin Rombo utnämndes 2013 till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Hon framträdde senast hos KVAH i julkonserten 2023.
https://www.braathenmanagement.com/artister/elin-rombo

Anders Jonhäll, flöjt, är soloflöjtist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han utbildade sig vid Kungliga Musikhögskolan där han bland annat studerade 1700-talspraxis på moderna instrument och fortsatte sina studier vid Musikhögskolan i Göteborg. Han är en av grundarna till ensemblen Gageego!
Anders är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Bengt Rosengren, oboe, är solooboist vid Sveriges Radios Symfoniorkestern sedan 1983. Han examinerades vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där han sedan början av 2000-talet också undervisar. Bengt har framträtt som solist med Radiosymfonikerna i oboekonserter av Strauss, Mozart och Martinů liksom i Salonens Mimo II. Han var solooboist i Stockholms Nya Kammarorkester fram till 2019 då orkester upplöstes.

Bengt är en flitig kammarmusiker och förekommer på ett stort antal skiv- och radioinspelningar både som solist och kammarmusiker. Bengt spelade senast hos KVAH under förra årets festival i augusti 2025 och framträder här tillsammans med sina kollegor i Amadékvintetten.

Niklas Andersson, klarinett, är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han har studerat vid Musikhögskolan i Göteborg och i Antwerpen och London. Niklas har framträtt som solist med dirigenter som Okko Kamu och Thomas Dausgaard. Han har även samarbetat med tjeckiska Skampa-kvartetten.
Niklas är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Hans Larsson, horn, utbildade sig på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm hos lärarna Bengt Belfrage och Wilhelm Lanzky-Otto. Han var anställd hos symfoniorkestern Norrköping 1988–89 innan han 1989 blev fastanställd på Sveriges Radios Symfoniorkester där han sedan 1996 är solohornist. Hans är även medlem i Drottningholms Barockensemble sedan 1988 där han spelar på tidstypiska naturhorn och framträder här tillsammans med sina kollegor i Amadékvintetten.

Henrik Blixt, fagott, studerade på Kungliga Musikhögskolan och vann 1998 andra pris i den internationella träblåstävlingen i Bayreuth. Henrik har fått flera verk skrivna för sig. Han är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester och undervisar vid Mälardalens universitet.
Henrik är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Alva Holm, violin, började sina studier med den ukrainske violinisten Alexandre Zapolski och formades av den slaviska violintraditionens tonideal. Som 16 åring debuterade hon med Göteborgs Symfoniker efter att ha vunnit Polstjärnepriset. Hon har sedan dess spelat med ledande nordiska och europeiska orkestrar och mottagit flera stora stipendier.

2022 vann Alva Holm Solistpriset, Sveriges främsta solisttävling.
Alva ingår i Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Alva har framträtt hos KVAH i mars 2025 i musik av Bridge och Korngold och i ett medlemsprogram i januari 2026.
Alva Holm spelar en Antonius Stradivarius ”Maurer Van Veen, Elphinstone” anno 1705, generöst utlånad av Anders Sveaas’ Stiftelse.
https://www.alvaholm.com/sv/

Tobias Ringborg, violin, har som solist och kammarmusiker spelat runt om i Europa och i USA. Han har även en parallell karriär som dirigent både av vanliga orkesterkonserter och operor och har gjort uppskattade framföranden i Europa, Nya Zeeland, Australien och Canada. Under våren 2026 ledde Tobias en hyllad föreställning av Puccinis Turandot på Kungliga Operan i Stockholm.
Tobias diskografi omfattar en rad viktiga inspelningar av kammarmusik och violinkonserter. Han har framträtt många gånger hos KVAH, senast i november 2025 i musik av Gunnar de Frumerie.

Tobias spelar på en Gagliano-violin utlånad av Järnåkerfonden.
https://www.tobiasringborg.se/

Cecilia Zilliacus, violin, har varit solist med flera av Europas mest framstående symfoniorkestrar. Hon var under många år en drivande kraft i den flerfaldigt prisbelönade stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen och är nu konstnärlig ledare för Katrina Kammarmusik på Åland, och sedan många år tillsammans med Kati Raitinen för kammarmusikserien Äntligen måndag på Konserthuset i Stockholm.

Cecilia är en av KVAH:s flitigaste gäster och har medverkat regelbundet vid vår årliga festival. Hon framträdde senast hos oss i december 2025 tillsammans med sångaren Lena Willemark och ackordeonisten Janne Rättyä.
Cecilia spelar på en violin byggd av Nicola Gagliano som utlånas av Järnåkerfonen.
https://www.zilliacus.se/

Ami-Louise Johnsson, viola, är en framstående solist som 2025 vann pris vid Lionel Tertis International Viola Competition. Hon är även Artist in Residence vid Queen Elisabeth Music Chapel och har gästat några av de finaste festivalerna och mästarklasserna som Verbier och Yellow Barn. Ami-Louise har studerat vid Guildhall School och samarbetat med artister som Janine Jansen. År 2024 uruppförde hon Edwin Roxburghs rapsodi för soloviola, skriven direkt för henne.
Ami-Louise Johnsson är säsongen 2026/2027 ”Klassiska artisten i P2”.

Ylvali McTigert Zilliacus, viola, var en av fem medlemmar i numera nedlagda Uppsala Kammarsolister och tidigare medlem i Mahler Chamber Orchestra. Hon är stämledare i Västerås Sinfonietta och är också verksam som solist och flitig medverkande i internationella festivaler. Hon har tack vare Järnåkerfonden glädjen att spela på en Storioni byggd i Cremona 1767.

Ylvali spelade senast hos KVAH under festivalen ’Tonsättare på flykt och i exil’ i augusti 2025.

Amalie Stalheim, cello, vann Solistpriset och var Sveriges Radios P2-artist 2018–2019. Amalie är Artist in Residence på Musikhögskolan i Malmö 2025–2027 och även på Musica Vitae 2026–2028. Hon har framträtt som solist med bl.a. Oslo Philharmonic, Bergen Philharmonic Orchestra, och flera av de stora nordiska orkestrarna. 

Amelie Stalheim spelar på en 1783 Guadagnini cello som utlånats av Dextra Musica foundation Norway. Hon har tidigare framträtt hos KVAH bl.a. 2018 i musik av Gunnar de Frumerie.
https://www.amaliestalheim.com/

Josef Alin, cello, är utbildad vid Lilla Akademien, Universität der Künste i Berlin och Edsbergs musikinstitut. Han är flerfaldigt belönad stipendiat och pristagare med bl.a. 1:a pris i Anton Rubinsteins internationella cellotävling. Som solist och kammarmusiker har han framträtt runt om i Europa. Josef ingår tillsammans med Alva Holm och Ami-Louise Johnsson i stråktrion Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Han medverkade i KVAH:s festival 2021.

Gregory Lloyd, cembalo, är organist i Katarina församling och konserterar flitigt i kyrkor runtom i Stockholm. Han är även ledare för Katarina Vokalensemble och för Stockholms domkyrkoförsamlings gosskör. Gregory har lett flera konserter i Allhelgonakyrkans kammarmusikserie och medverkat i många Kammarmusikfestivaler – bl.a. var han solist i Bohuslav Martinůs cembalokonsert i festivalen 2011, Toner från Tjeckien.

Peter Friis Johansson, piano, har vunnit priser i många tävlingar bland annat första pris och guldmedalj vid International Piano-e-Competition 2014. Han har uruppfört pianokonserter av Laura Netzel, Andrea Tarrodi och Sven-David Sandström och färdigställde och uruppförde hösten 2023 Ludvig Normans ofullbordade pianokonsert. Peter är tillsammans med Jakob Koranyi grundare och konstnärlig ledare för Fairplay Chamber Music i Järna. Peters högre studier har skett på Edsberg, Kungliga Musikhögskolan och Accademia Musicale Santa Cecilia i Bergamo.

Den första cd:n i hans serie med Schuberts kompletta sonater släpptes i oktober 2025. Peter har medverkat ett flertal gånger hos KVAH, senast i december 2024.
https://www.peterfriisjohansson.com/

Bengt Forsberg har 2026 tilldelats medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.

Bengt är en av Sveriges främsta pianister, känd för att lyfta fram mindre kända tonsättare och för sitt samarbete med ledande musiker. Han har spelat in ett stort antal cd-skivor, bland annat med Anne Sofie von Otter, och flera har prisats internationellt.

På cd:n Neglected Works for Piano presenterar han kvinnliga tonsättare som Beach, Almén, Bacewicz och Aulin. Senare inspelningar inkluderar Russian Tales med Andreas Brantelid och 2024 Marcelle de Manziarly: Chamber Works med Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen. 2026 släppte han albumet Mosaïque Danoise med Janne Thomsen, Cecilia Zilliacus, och Andreas Brantelid.

Bengt är KVAH:s konstnärlige ledare och har lett kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i nära 40 år.

Johan Helmich Roman (1694-1758)
Assagio (tba) (4 min)                                     
Cecilia Zilliacus, violin

Emmanuel Chabrier (1841-1894)
Joyeuse Marche (4 min)                              
Cecilia Zilliacus, violin, Bengt Forsberg, piano

Franz Schubert (1797-1828)
Pianosonat f-moll D625 (22 min)            
Peter Friis Johansson, piano

Guillaume Lekeu (1870-1894)
Violinsonat G-dur (1892) (34 min)
Alva Holm, violin, Bengt Forsberg, piano

PAUS

Franz Schubert (1797-1828)
Fantasi C-dur opus posthumus 159 D934 (1827) (25 min)
Cecilia Zilliacus, violin, Peter Friis Johansson, piano

John Fernström (1897-1961)
Blåskvintett opus 59 (1943) (20 min)    
Anders Jonhäll, flöjt, Bengt Rosengren, oboe, Niklas Andersson, klarinett, Hans Larsson, horn, Henrik Blixt, fagott.

Av Johan Bexelius

Den franske tonsättaren Emmanuel Chabrier (1841–1894) visade tidigt prov på musikalisk begåvning men familjen accepterade inte en karriär i musikens tjänst. I stället följde han i faderns fotspår, utbildade sig till jurist och arbetade på inrikesministeriet tills han 1880 efter att ha fått höra Tristan och Isolde bestämde sig för att helt och hållet ägna sig åt musiken. Hans knapphändiga formella musikutbildning kan nog ha bidragit till en större frihet att utforska både harmonik och rytm och pianoverken kom att bli en viktig influens för Debussy. Detta kan anas i Joyeuse marche från 1889, som är ett av hans mest kända verk och tillägnades Vincent d’Indy. Från början ett pianoverk som oftast hörs i orkesterskrud, men här spelas en virtuos tappning för fiol och piano signerad Samuel Dushkin.

Wiensonen Franz Schubert (1797–1828) behöver knappast någon närmare presentation, älskad som han blivit för sina sånger, kammarverk och inte minst den liksom sonaten i kvällens program ofullbordade symfonin. Hans pianosonater var emellertid i stort sett förbisedda under 1800-talet. Endast tre av dem publicerades under hans livstid och det dröjde till hundra år efter hans död innan de började få en plats i repertoaren, bland annat tack vare Artur Schnabel som tog sig an några av de sena sonaterna. I våra dagar visar inte minst det ständigt ökande antalet inspelningar att det finns mycket att upptäcka även i de tidigare verken varav flera lämnats ofullbordade. Schubert skrev åtminstone 23 sonater för piano, varav 21 är i spelbart skick.

Sonaten i f-moll med nummer 625 i Deutsch katalog skrevs i Zseliz, i nuvarande Slovakien nära den ungerska gränsen, där Schubert var i tjänst hos familjen Esterházy. Den publicerades först 1897, då utan långsam sats. Senare etablerades Adagiot D505 som tillhörande denna sonat, i enlighet med en katalog som antagligen sammanställts av Franz äldre bror Ferdinand.

Första och sista satserna är ofullbordade. Är det rätt att spela verk som inte gjorts färdigt? Det finns exempel på när Schubert uppenbart varit missnöjd med en komposition och lämnat den med kommentaren gilt nicht. I andra fall kan man se i skisserna hur han lämnat flera satser ofullständiga för att sedan göra klart dem vid ett senare tillfälle (exempelvis sonaten D575).

Det är alltså mycket möjligt att första satsen i D625 som slutar vid början av återtagningen liksom sista satsens skiss också var ämnade att göras färdigt när tid fanns. Här är det inte så mycket den sångbara melodikern Schubert vi möter, men det råder ingen brist på skönhet och dramatik och det är svårt att tro att han skulle ha övergivit sonaten för att den inte hållit måttet.

I kväll spelar Peter Friis Johansson denna sonat med sina egna kompletteringar som del i sitt pågående forskningsprojekt ”Beyond Schubert”, som fokuserar på ofullbordade satser i Schuberts pianosonater. Man kan läsa om Peters arbetsteknik i intervjun med KVAH-styrelseledamot Astrid Haugland på webbsidan vivaopera.se.

Fantasin i C-dur för violin och piano skrevs 1827 för den tjeckiske violinvirtuosen Josef Slavik, som året innan fått hans Rondeau brilliant. Slavik spelade fantasin i Wien för en inte särskilt entusiastisk publik. Kanske var den alltför lång och lös i formen för att falla i smaken. Dessutom finns ovanligt många tekniska svårigheter för att vara Schubert. Stycket inleds med en C-dur-moll-tvetydighet som påminner om stråkkvintetten han skulle komma att komponera följande år. Mittpunkten är tre variationer över hans tonsättning av Rückerts Sei mir gegrüsst!, som följs av en tumultartad final där både violinist och pianist får tillfälle att briljera och som nog kunde ha väckt Wienkritikerna vid premiären om de behagat att sitta kvar till slutet.

Ett ännu kortare liv på jorden än Schubert fick den belgiske tonsättaren Guillaume Lekeu (1870–1894) som avled i sviterna av tyfoidfeber strax efter sin 24-årsdag efter att ha ätit kontaminerad sorbet. Han visade tidigt intresse för musik, tog pianolektioner och skrev sin första komposition vid 15 års ålder. Familjen flyttade till Paris 1888 där Lekeu började studera filosofi, men efter ett besök i Bayreuth året därpå började han ta privatlektioner för César Franck, som blev en stark influens och uppmuntrade honom att satsa på komponerandet.

Senare blev Lekeu introducerad till Vincent d’Indy, som lärde honom orkestrering och fullbordade några av hans verk som inte hann bli färdiga. Melankolin är framträdande hos Lekeu, vilket han själv kommenterade som att ”la joie [est] mille fois plus difficile à peindre que la souffrance” (”glädje är tusen gånger svårare att måla än lidande”). Violinsonaten i G-dur från 1893 är hans mest kända verk, och har fått en plats i standardrepertoaren. Den är friare i formen än vad man kan vänta sig av ett verk benämnt som sonat. Genom de tre satserna återanvänder Lekeu motiv i olika sammanhang på ett raffinerat sätt.

John Fernström (1897–1961) föddes och tillbringade barndomen i Kina, där föräldrarna var missionärer. Han studerade violin i Malmö och kom att verka bland annat som violinist, dirigent och körledare i Skåne. Hans kompositioner är svåra att placera i någon särskild stil. Själv skrev han att “för konstnären bör alla stilarter och alla uttryckssätt stå till förfogande”, vilket han visade prov på i den idérika blåskvintetten. Fernström var en mångsysslare som också var verksam som bildkonstnär och skrev lyrik.

Johan Bexelius

Anders Jonhäll, flöjt, är soloflöjtist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han utbildade sig vid Kungliga Musikhögskolan där han bland annat studerade 1700-talspraxis på moderna instrument och fortsatte sina studier vid Musikhögskolan i Göteborg. Han är en av grundarna till ensemblen Gageego!
Anders är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Bengt Rosengren, oboe, är solooboist vid Sveriges Radios Symfoniorkestern sedan 1983. Han examinerades vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där han sedan början av 2000-talet också undervisar. Bengt har framträtt som solist med Radiosymfonikerna i oboekonserter av Strauss, Mozart och Martinů liksom i Salonens Mimo II. Han var solooboist i Stockholms Nya Kammarorkester fram till 2019 då orkester upplöstes.

Bengt är en flitig kammarmusiker och förekommer på ett stort antal skiv- och radioinspelningar både som solist och kammarmusiker. Bengt spelade senast hos KVAH under förra årets festival i augusti 2025 och framträder här tillsammans med sina kollegor i Amadékvintetten.

Niklas Andersson, klarinett, är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han har studerat vid Musikhögskolan i Göteborg och i Antwerpen och London. Niklas har framträtt som solist med dirigenter som Okko Kamu och Thomas Dausgaard. Han har även samarbetat med tjeckiska Skampa-kvartetten.
Niklas är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Hans Larsson, horn, utbildade sig på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm hos lärarna Bengt Belfrage och Wilhelm Lanzky-Otto. Han var anställd hos symfoniorkestern Norrköping 1988–89 innan han 1989 blev fastanställd på Sveriges Radios Symfoniorkester där han sedan 1996 är solohornist. Hans är även medlem i Drottningholms Barockensemble sedan 1988 där han spelar på tidstypiska naturhorn och framträder här tillsammans med sina kollegor i Amadékvintetten.

Henrik Blixt, fagott, studerade på Kungliga Musikhögskolan och vann 1998 andra pris i den internationella träblåstävlingen i Bayreuth. Henrik har fått flera verk skrivna för sig. Han är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester och undervisar vid Mälardalens universitet.
Henrik är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Cecilia Zilliacus, violin, har varit solist med flera av Europas mest framstående symfoniorkestrar. Hon var under många år en drivande kraft i den flerfaldigt prisbelönade stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen och är nu konstnärlig ledare för Katrina Kammarmusik på Åland, och sedan många år tillsammans med Kati Raitinen för kammarmusikserien Äntligen måndag på Konserthuset i Stockholm.

Cecilia är en av KVAH:s flitigaste gäster och har medverkat regelbundet vid vår årliga festival. Hon framträdde senast hos oss i december 2025 tillsammans med sångaren Lena Willemark och ackordeonisten Janne Rättyä.
Cecilia spelar på en violin byggd av Nicola Gagliano som utlånas av Järnåkerfonen.
https://www.zilliacus.se/

Alva Holm, violin, började sina studier med den ukrainske violinisten Alexandre Zapolski och formades av den slaviska violintraditionens tonideal. Som 16 åring debuterade hon med Göteborgs Symfoniker efter att ha vunnit Polstjärnepriset. Hon har sedan dess spelat med ledande nordiska och europeiska orkestrar och mottagit flera stora stipendier.

2022 vann Alva Holm Solistpriset, Sveriges främsta solisttävling.
Alva ingår i Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Alva har framträtt hos KVAH i mars 2025 i musik av Bridge och Korngold och i ett medlemsprogram i januari 2026.
Alva Holm spelar en Antonius Stradivarius ”Maurer Van Veen, Elphinstone” anno 1705, generöst utlånad av Anders Sveaas’ Stiftelse.
https://www.alvaholm.com/sv/

Peter Friis Johansson, piano, har vunnit priser i många tävlingar bland annat första pris och guldmedalj vid International Piano-e-Competition 2014. Han har uruppfört pianokonserter av Laura Netzel, Andrea Tarrodi och Sven-David Sandström och färdigställde och uruppförde hösten 2023 Ludvig Normans ofullbordade pianokonsert. Peter är tillsammans med Jakob Koranyi grundare och konstnärlig ledare för Fairplay Chamber Music i Järna. Peters högre studier har skett på Edsberg, Kungliga Musikhögskolan och Accademia Musicale Santa Cecilia i Bergamo.

Den första cd:n i hans serie med Schuberts kompletta sonater släpptes i oktober 2025. Peter har medverkat ett flertal gånger hos KVAH, senast i december 2024.
https://www.peterfriisjohansson.com/

Bengt Forsberg har 2026 tilldelats medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.

Bengt är en av Sveriges främsta pianister, känd för att lyfta fram mindre kända tonsättare och för sitt samarbete med ledande musiker. Han har spelat in ett stort antal cd-skivor, bland annat med Anne Sofie von Otter, och flera har prisats internationellt.

På cd:n Neglected Works for Piano presenterar han kvinnliga tonsättare som Beach, Almén, Bacewicz och Aulin. Senare inspelningar inkluderar Russian Tales med Andreas Brantelid och 2024 Marcelle de Manziarly: Chamber Works med Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen. 2026 släppte han albumet Mosaïque Danoise med Janne Thomsen, Cecilia Zilliacus, och Andreas Brantelid.

Bengt är KVAH:s konstnärlige ledare och har lett kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i nära 40 år.

Johan Helmich Roman (1694-1758)
Assagi (tba)  (4 min)                                      
Alva Holm, violin

Elfrida Andrée (1841-1929)
Pianosonat A-dur opus 3  (17 min)         
Peter Friis Johansson, piano

Agathe Backer Grøndahl (1847-1907)
Fem sånger (12 min)
En bøn
Lind
Ouverture
TIL mit hjertes dronning
Efter en sommerfugl                                     
Elin Rombo, sopran, Bengt Forsberg, piano

Robert Schumann (1810-1856)
Fünf lieder opus 40 (11 min)                     
Elin Rombo, sopran, Bengt Forsberg, piano

Franz Schubert (1797-1828)
Stråktrio B-dur (10 min)            
Alva Holm, violin, Ami-Louise Johnsson, viola, Josef Alin, cello

PAUS

Camille Saint-Säens (1835-1921)
Violons dans le soir (5 min)                                                  
Elin Rombo, sopran, Alva Holm, violin, Peter Friis Johansson, piano

Camille Saint-Säens (1835-1921)
Pianokvartett nr 2 B-dur opus 41 (1875)(30 min)
Alva Holm, violin, Ami-Louise Johnsson, viola, Josef Alin, cello, Peter Friis Johansson, piano

Av Lars Erik Andrenius

För Agathe Backer Gröndahl, liksom för Fanny Mendelssohn, skulle musiken i äktenskapet vara som ett smycke. En egen offentlig karriär som gift kvinna var det inte tal om. Men säg den droppe som inte kan urholka stenen. Droppen här var Agathes lärare, tonsättaren och pianisten Halfdan Kjerulf, som såg hennes talang och övertygade föräldrarna. Till slut stödde de hennes utbildning och bekostade 1865 resan till professor Theodor Kullak och Musikakademin i Berlin, där hon stannade i tre år.

Själva debutkonserten ägde sedan rum i hemlandet. Det måste ha varit nervöst att spela Beethovens femte pianokonsert med Edvard Grieg vid pulten. Men de kom bra överens och för Agathe blev konserten ett genombrott: i ett slag blev hon känd och kunde rida på framgångsvågen året efter, då hon debuterade som tonsättare; hennes två orkesterverk blev mycket lovordade. Med blodad tand fortsatte hon sina pianostudier för mästare som Hans von Bülow i Florens och Franz Liszt i Weimar, och som solist var Agathe Backer den Grieg föredrog i sin pianokonsert. 

1875 blev hon invald i Kungl Musikaliska Akademien. Samma år gifte hon sig med dirigenten, komponisten och sångpedagogen Olaus Andreas Gröndahl och tillsammans fick de tre barn. För Backer-Gröndahl betydde mer tid i hemmet också tid för komposition. Och att ha en sångpedagog vid sin sida betydde säkert mycket för henne. Men lika viktig var sannolikt kontakten med Nina Grieg, dåtidens ledande norska sångpedagog. De tre sångerna op. 1 från 1875 är också tillägnade henne.

”Det finns ingen glädje så stor som den att komponera, att skapa något verkligt vackert!” sa Agathe. Hon blev under sin livstid en av Norges ledande tonsättare av sånger och pianomusik, med 250 pianostycken och omkring 150 romanser, däribland Lind (op 23:1) (1888), Ouverture (op 41:1) (1897) och Efter en sommerfugl (op 52:4) (1900).

Den 12 september 1840 fick Robert Schumann och Clara Wieck äntligen gifta sig, sedan en domstol upphävt hennes fars förbud. Glädjen var kolossal och för Robert konstnärligt förlösande. Hans vokala inspiration ledde till ett produktivt ”sångår” eller “Liederjahr”, då han nästan uteslutande komponerade sånger.

De fem sångerna op. 40 komponerade han i juli 1840. Alla är baserade på översättningar av Adelbert von Chamisso, de fyra första på danska dikter av Hans Christian Andersen. Musikaliskt tar Schumann upp bildspråket som presenteras i Chamissos översättningar och använder särskilt pianostämman för deras tolkning. Schumann berättade att Andersens dikter hade en märkligt säregen stil som fick honom att komponera på ett ”främmande” eller “exotiskt” sätt.

År 1816 var Franz Schubert bara 19 år gammal, men som mest produktiv, med över 100 sånger, två symfonier och många kammarmusik. Stråktrion i B‑dur (D 471) är ett melodiskt verk från september 1816, känt som ofullbordat: endast första satsens allegro färdigställdes, medan den långsamma andra satsen stannade vid 39 takter.

Allegrot inleds med ett livligt och dansant huvudtema, följt av lyriska, melodiska utvikningar. Schubert är här fortfarande bunden till de tidiga wienklassikerna Haydn och Mozart, men gör egna personliga utflykter och humoristiska krumelurer i den strikta formen. 

På 1870‑talet började kvinnors rättigheter på allvar diskuteras i Sverige, med fokus på formella och juridiska frågor som utbildning och arbetsmöjligheter. 1870 fick kvinnor tillåtelse att skriva in sig vid universitet och högskolor och även rätt att studera medicin. 

Hela Elfrida Andrées liv präglades av just detta: att bryta begränsande könsroller och uppnå ett jämställt samhälle. Efter att ha brutit ny mark som Sveriges första kvinnliga telegrafist (1865) och domkyrkoorganist (1867), fördjupade hon sitt engagemang för kvinnors rättigheter, bland annat genom att läsa John Stuart Mills banbrytande feministiska skrift ”Kvinnans underordnade ställning”. Hon debuterade som orkesterdirigent 1871 och fortsatte att verka för kvinnors rättigheter att verka inom kyrkomusiken.

Pianosonaten, som spelas här av Peter Friis-Johansson efter manuskript, kom till före de stora mogna verken på 1880-talet, men äger Andrées rika melodiska begåvning, som doftar både Schumann och Grieg, och stämmornas samspel är både intressant och omväxlande.

Camille Saint‑Saëns stora begåvning märks i hans tidiga verk och i hans spel som huvudorganist i Madeleinekyrkan i Paris, där han blev känd för sin enastående improvisationsförmåga. Franz Liszt, som hörde honom där, hyllade honom som världens främste organist. 

I flera av verken från 1870-talet, som Danse macabre op. 40 (1874) och Messe de Requiem, Op. 54 (1878), och i pianokvartetten nr 2 i B-dur, op. 41 märks dock en mörk och allvarlig ton.

Detta skedde i spåren av kriget mellan Frankrike och Preussen 1870 och upproret med Paris­kommunen 1871, då regeringstrupper den 24 maj stormade staden och ”kommunarderna” arkebuserade en stor gisslan i fängelset Villa des Cités – däribland Saint‑Saëns’ vän och kollega, kyrkoherden Gaspard Deguerry.

Efter den första satsens energiska lätthet, som för tankarna till Mozart och Mendelssohn, följer en betydligt mer dramatisk andra sats med ett drivande, marschartat pianomotiv i kontrast mot stråkarnas koralliknande melodi. Koralen påminner om ”Wie schön leuchtet der morgenstern”, skriven av en nedstämd Philipp Nicolai i pestens tid 1599. Dramat fortsätter i tredje satsen, där den mystiska, gäckande och lite spöklika atmosfären, tillsammans med de synkoperade rytmerna fångar något av den bisarra virvelvinden från “Dance Macabre”. I den fjärde och sista satsen är tempot dramatiskt och hetsigt, men övergår så småningom i en försonande, glädjefylld och strålande coda.

 “Violons dans le soir” från 1907, till text av grevinnan Anna de Noaille, är en av flera sånger av Camille Saint-Saëns med ett instrumentalt obligato. Violinen här har en förtrollande effekt för att förstärka atmosfären i texten, som skildrar violiners passionerade och gripande klang i en stilla kväll: “När kvällen har kommit, när, i naturens varma omfamning, äntligen allt är lugnt – här, under trädet och under den gudomliga himlen, föds den mest intensiva våndan.”

Lars Erik Andrenius

Elin Rombo, sopran, har sjungit ledande roller på på bl.a. Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin och Salzburger Festspiele, och framträtt med framstående orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och de större nordiska orkestrarna.
Under säsongen 2025/26 sjöng Elin ledande roller i Rufus Wainwrights Prima Donna och Elena Langers opera Figaro skiljer sig på Kungliga Operan, där hon tidigare har framträtt som Donna Elvira i Don Giovanni, Sophie i Rosenkavaljeren, Mimi i La Boheme, Fiordiligi i Cosi fan tutte, m.fl. roller.

Under våren 2026 har Elin Rombo även sjungit Benjamin Brittens ’Les Illuminations’ med Västerås Sinfonietta under Simon Crawford-Phillips.
Elin Rombo utnämndes 2013 till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Hon framträdde senast hos KVAH i julkonserten 2023.
https://www.braathenmanagement.com/artister/elin-rombo

Alva Holm, violin, började sina studier med den ukrainske violinisten Alexandre Zapolski och formades av den slaviska violintraditionens tonideal. Som 16 åring debuterade hon med Göteborgs Symfoniker efter att ha vunnit Polstjärnepriset. Hon har sedan dess spelat med ledande nordiska och europeiska orkestrar och mottagit flera stora stipendier.

2022 vann Alva Holm Solistpriset, Sveriges främsta solisttävling.
Alva ingår i Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Alva har framträtt hos KVAH i mars 2025 i musik av Bridge och Korngold och i ett medlemsprogram i januari 2026.
Alva Holm spelar en Antonius Stradivarius ”Maurer Van Veen, Elphinstone” anno 1705, generöst utlånad av Anders Sveaas’ Stiftelse.
https://www.alvaholm.com/sv/

Ami-Louise Johnsson, viola, är en framstående solist som 2025 vann pris vid Lionel Tertis International Viola Competition. Hon är även Artist in Residence vid Queen Elisabeth Music Chapel och har gästat några av de finaste festivalerna och mästarklasserna som Verbier och Yellow Barn. Ami-Louise har studerat vid Guildhall School och samarbetat med artister som Janine Jansen. År 2024 uruppförde hon Edwin Roxburghs rapsodi för soloviola, skriven direkt för henne.
Ami-Louise Johnsson är säsongen 2026/2027 ”Klassiska artisten i P2”.

Josef Alin, cello, är utbildad vid Lilla Akademien, Universität der Künste i Berlin och Edsbergs musikinstitut. Han är flerfaldigt belönad stipendiat och pristagare med bl.a. 1:a pris i Anton Rubinsteins internationella cellotävling. Som solist och kammarmusiker har han framträtt runt om i Europa. Josef ingår tillsammans med Alva Holm och Ami-Louise Johnsson i stråktrion Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Han medverkade i KVAH:s festival 2021.

Peter Friis Johansson, piano, har vunnit priser i många tävlingar bland annat första pris och guldmedalj vid International Piano-e-Competition 2014. Han har uruppfört pianokonserter av Laura Netzel, Andrea Tarrodi och Sven-David Sandström och färdigställde och uruppförde hösten 2023 Ludvig Normans ofullbordade pianokonsert. Peter är tillsammans med Jakob Koranyi grundare och konstnärlig ledare för Fairplay Chamber Music i Järna. Peters högre studier har skett på Edsberg, Kungliga Musikhögskolan och Accademia Musicale Santa Cecilia i Bergamo.

Den första cd:n i hans serie med Schuberts kompletta sonater släpptes i oktober 2025. Peter har medverkat ett flertal gånger hos KVAH, senast i december 2024.
https://www.peterfriisjohansson.com/

Bengt Forsberg har 2026 tilldelats medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.

Bengt är en av Sveriges främsta pianister, känd för att lyfta fram mindre kända tonsättare och för sitt samarbete med ledande musiker. Han har spelat in ett stort antal cd-skivor, bland annat med Anne Sofie von Otter, och flera har prisats internationellt.

På cd:n Neglected Works for Piano presenterar han kvinnliga tonsättare som Beach, Almén, Bacewicz och Aulin. Senare inspelningar inkluderar Russian Tales med Andreas Brantelid och 2024 Marcelle de Manziarly: Chamber Works med Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen. 2026 släppte han albumet Mosaïque Danoise med Janne Thomsen, Cecilia Zilliacus, och Andreas Brantelid.

Bengt är KVAH:s konstnärlige ledare och har lett kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i nära 40 år.

Johan Helmich Roman (1694-1758)
Assagio h-moll, BeRI 324 (4 min)          
Tobias Ringborg, violin

Cecilia Damström (f. 1988)
Celestial Beings (13 min)                            
Cecilia Zilliacus, violin, Ylvali McTigert Zilliacus, viola

Kaija Saariaho (1952-2023)
7 papillons (10 min)                                      
Amalie Stalheim, cello

Kaija Saariaho (1952-2023)
Changing Lights (6 min)                              
Elin Rombo, sopran, Cecilia Zilliacus, violin

Elfrida Andrée (1841-1929)
Tre sånger (10 min)                                        
Svanen (4 min)                                                 
Elin Rombo, Bengt Forsberg, piano

PAUS

Eugène Ysaÿe (1858-1931)
Sonat för 2 violiner (25 min)                      
Cecilia Zilliacus, violin, Alva Holm, violin

Amy Beach (1867-1944)
Violinsonat a-moll opus 34 (1896) (35 min)
Tobias Ringborg, violin, Bengt Forsberg, piano

PAUS

Johannes Brahms (1833-1897)
Stråksextett nr 1 B-dur                         
Cecilia Zilliacus, violin, Alva Holm, violin, Ami-Louse Johnsson, viola, Ylvali McTigert Zilliacus, Josef Alin, cello, Amalie Stalheim, cello

Av Jan Silverudd

Finlandssvenska Cecilia Damström (f. 1988) växte upp i Helsingfors. Med finlandssvensk pappa född i Skottland och mamma från Tyskland med spanska anor räknar hon sig som femspråkig.

För sina kompositioner fick hon pris redan som fjortonåring och Cecilia övade så flitigt på piano och cello att hon som 15-åring överansträngde sig. Hon återfann musikglädjen i komponerandet. Damström studerade för Hannu Pohjannoro i Tammerfors och för Luca Francesconi vid Musikhögskolan i Malmö. Hon har också gått mästarkurs för Kaija Saariaho och är känd för välskrivna orkesterverk och vokalmusik, ofta politiskt färgade och med miljöfrågor i centrum.  

I Celestial Beings möter vi tre grekiska gudinnor. Aphrodite föds ur havets vågor; här som glissandon som går över i legatolinjer vilket avbryts av temperamentsfulla utbrott. Persephone börjar i underjorden där hon lever fyra månader per år som maka till Hades. När hon återvänder till jorden kommer våren. Zeus har svår huvudvärk och löser det som en redig karl med att slå sig i huvudet med en yxa. Då föds Athena i full stridsmundering, gudinna för krig och vishet. Hennes list symboliseras ofta med ormen och spindeln, vilket musiken speglar.

Kaija Saariaho (1952–2023) föddes i Helsingfors. Pappa och mamma lät de tre barnen ta del av deras stora kulturintresse, gärna då bildkonst. Kaija spelade fiol, piano och gitarr och de första kompositionsförsöken kom till i tioårsåldern. Efter studier vid Sibeliusakademin för Paavo Heininen blev det två år för Brian Ferneyhough. Men den strikta serialismen passade inte Kaija:

”Du tilläts inte ha med puls, tonala harmonier eller melodier. Jag skriver inte musik med negationer. Allting är tillåtet så länge det görs med god smak.”

1982 slog hon sig ned i Paris och arbetade på datormusikstudion IRCAM fram elektroniken till sitt genombrottsverk, Verblendungen för elektronik och liten orkester. Saariaho skrev också för traditionella instrument, som violinkonserten Graal théâtre för Gideon Kremer. Hennes största succé blev kanske hennes första opera, L’Amour de loin. Den hade premiär 2000 under Salzburgfestivalen. Under repetitionerna började hon skriva Sept papillons (Sju fjärilar) för cello. I motsats till operans teman kärlek, längtan och död fann hon en metafor för det flyktiga: fjärilen. Det uruppfördes 2001 på festivalen i Cheltenham. Det är ett av hennes mest spelade kammarmusikverk och framförs ofta med koreografi.

Changing Light komponerade hon i New York, starkt påverkad av terrorattackerna 11 september 2001. Stycket tillkom efter en beställning på musik med temat medkänsla. Dikten lovprisar universums under: måne, stjärnor, hav och solljus, men minner också om människans jordiska och sårbara natur. Musiken är typisk för Saariaho och återspeglar textens dialogform i ett känsligt samspel mellan sopranen och violinen.

Elfrida Andrée (1841–1929) var först: första kvinnliga examinerade organisten 1857, kvinnliga telegrafisten i Sverige 1865 med tjänst på Telegrafverket till 1867, då hon enhälligt valdes till domkyrkoorganist i det liberala Göteborg – den första i Europa. Det tog 120 år innan någon annan kvinna blev domkyrkoorganist i Sverige (Kerstin Ek i Skara domkyrka).

I kväll hör vi fyra sånger av Andrée. Först tre tillkomna och tryckta 1881. Hon var god vän med två av textförfattarna: Viktor Rydberg och chefredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning S. A. Hedlund. En vacker höstdag är lugn och naturlyrisk medan Vi ses igen förhoppningsfullt upprepar en kyss om våren. I Runebergs Visa en vårmorgon låter Andrée en melodisk linje spegla textens stigande vårsol.

I Svanen tillkommer en obligat fiolstämma. Här skildrar poeten legenden om att en svan bara sjunger när den ska dö. Verket är tillägnat norskan Gina Oselio som hade haft Andrées storasyster Fredrika Stenhammar som sånglärare. Oselio hade sedan Svanen på sin repertoar i många år.

Belgaren Eugène Ysaÿe (1858–1931) föddes i Liège och pappan lärde en femårig Eugène violinspel. Han studerade senare för två av den tidens violinstjärnor: Henryk Wieniawski i Bryssel och Henri Vieuxtemps i Paris. 1885 slog Ysaÿe igenom som solist och turnerade i Europa (även i Sverige) och USA. Många tonsättare tillägnade och skrev verk för honom som Franck, Saint-Saëns, Chausson och Debussy.

Ysaÿe undervisade generationer av elever som violinisterna Nathan Milstein och George Enescu. Med stigande ålder fick han på grund av tilltagande scenskräck och darrningar i högerarmen dra ned på turnerandet men fortsatte undervisa och komponera musik.

Hans mest kända verk är sex sonater för violin opus 27, var och en tillägnad en av tidens stora violinister. Han skrev också violinkonserter och inte minst kammarmusik. 1915 tillägnade han sin elev och vän drottning Elisabeth av Belgien sonaten för två fioler men den visade sig för svår för henne, och Ysaÿe omarbetade delar till en trio för två fioler och viola (Le Londres). Sonaten fick sova ända fram till den trycktes 1967. Verket kräver två lika avancerade violinister och Ysaÿe använder inte minst krävande dubbelgrepp för att skapa en fyllig ljudbild.

Amy Beach (née Cheney) (1867–1944) föddes i Henniker, New Hampshire, USA. Hon kunde 40 sånger utantill när hon var ett år, lärde sig själv läsa när hon var tre år och vid fyra komponerade hon tre valser för piano hemma på farfars gård. Nu saknade han piano så hon fick komponera dem i huvudet och spela upp dem när hon kom hem. Ni fattar. Hon lärde sig spela piano på hög nivå och fick i tonåren en del undervisning i harmoni och kontrapunkt, men verkar till stor del ha varit självlärd och plöjde avancerad musiklitteratur.

1885 gifte hon sig med den 24 år äldre doktor Henry Harris Aubrey Beach och blev därefter Mrs. H.H.A. Beach. Enligt tidens sed fick hon som kvinna inte undervisa i musik och doktorn föreskrev att hon bara fick uppträda inför publik två gånger per år, utan ersättning, men hon kunde komponera därhemma.

Hennes mässa i Ess-dur 1892 blev en succé, vilken hon 1896 följde upp med sin symfoni, Den gaeliska – den första komponerad av en amerikansk kvinna. Beach var under sin livstid mest känd för sånger och pianomusik. Hennes kammarmusikverk uppmärksammas alltmer, som henne stora violinsonat från 1896. Året därpå uruppförde hon den tillsammans med Franz Kneisel. Mottagandet var delat; kritikerna muttrade men publiken var förtjust. Första satsens öppningstema finns med i de tre följande satserna.

Medlemmar i KVAH hörde den i våras på en medlemskväll. Vi frågade direkt om Tobias och Bengt ville spela den på vår festival och de sade ja!

1859 hade det gått tre år sedan vännen Robert Schumann avlidit och Johannes Brahms (1833–1897) hade gjort allt för att bistå änkan Clara och de många barnen. Han kämpade också med Schumanns och sina egna förväntningar på honom som det stora framtidshoppet efter giganten Beethoven. I januari uruppfördes hans första pianokonsert som han slitit med i fem år och mottagandet var minst sagt svalt.

Det påstås ha funnits 20 uppbrända stråkkvartetter innan Brahms vågade sig på att ge ut en egen. 1860 provade han med att lägga till en viola och en cello och fick så en djupare och fylligare klang med två violiner, två violor och två violonceller. Det fanns få stråksextetter före Brahms förutom ett gäng av Boccherini och en av Louis Spohr. Brahms slutförde den i september och den uruppfördes 20 oktober i Hannover med vännen och violinisten Joseph Joachim i spetsen. Andra satsens andante arrangerade Brahms för piano och tillägnade vännen Clara Schumann.

Jan Silverudd

Elin Rombo, sopran, har sjungit ledande roller på på bl.a. Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin och Salzburger Festspiele, och framträtt med framstående orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och de större nordiska orkestrarna.
Under säsongen 2025/26 sjöng Elin ledande roller i Rufus Wainwrights Prima Donna och Elena Langers opera Figaro skiljer sig på Kungliga Operan, där hon tidigare har framträtt som Donna Elvira i Don Giovanni, Sophie i Rosenkavaljeren, Mimi i La Boheme, Fiordiligi i Cosi fan tutte, m.fl. roller.

Under våren 2026 har Elin Rombo även sjungit Benjamin Brittens ’Les Illuminations’ med Västerås Sinfonietta under Simon Crawford-Phillips.
Elin Rombo utnämndes 2013 till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Hon framträdde senast hos KVAH i julkonserten 2023.
https://www.braathenmanagement.com/artister/elin-rombo

Alva Holm, violin, började sina studier med den ukrainske violinisten Alexandre Zapolski och formades av den slaviska violintraditionens tonideal. Som 16 åring debuterade hon med Göteborgs Symfoniker efter att ha vunnit Polstjärnepriset. Hon har sedan dess spelat med ledande nordiska och europeiska orkestrar och mottagit flera stora stipendier.

2022 vann Alva Holm Solistpriset, Sveriges främsta solisttävling.
Alva ingår i Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Alva har framträtt hos KVAH i mars 2025 i musik av Bridge och Korngold och i ett medlemsprogram i januari 2026.
Alva Holm spelar en Antonius Stradivarius ”Maurer Van Veen, Elphinstone” anno 1705, generöst utlånad av Anders Sveaas’ Stiftelse.
https://www.alvaholm.com/sv/

Tobias Ringborg, violin, har som solist och kammarmusiker spelat runt om i Europa och i USA. Han har även en parallell karriär som dirigent både av vanliga orkesterkonserter och operor och har gjort uppskattade framföranden i Europa, Nya Zeeland, Australien och Canada. Under våren 2026 ledde Tobias en hyllad föreställning av Puccinis Turandot på Kungliga Operan i Stockholm.
Tobias diskografi omfattar en rad viktiga inspelningar av kammarmusik och violinkonserter. Han har framträtt många gånger hos KVAH, senast i november 2025 i musik av Gunnar de Frumerie.

Tobias spelar på en Gagliano-violin utlånad av Järnåkerfonden.
https://www.tobiasringborg.se/

Cecilia Zilliacus, violin, har varit solist med flera av Europas mest framstående symfoniorkestrar. Hon var under många år en drivande kraft i den flerfaldigt prisbelönade stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen och är nu konstnärlig ledare för Katrina Kammarmusik på Åland, och sedan många år tillsammans med Kati Raitinen för kammarmusikserien Äntligen måndag på Konserthuset i Stockholm.

Cecilia är en av KVAH:s flitigaste gäster och har medverkat regelbundet vid vår årliga festival. Hon framträdde senast hos oss i december 2025 tillsammans med sångaren Lena Willemark och ackordeonisten Janne Rättyä.
Cecilia spelar på en violin byggd av Nicola Gagliano som utlånas av Järnåkerfonen.
https://www.zilliacus.se/

Ami-Louise Johnsson, viola, är en framstående solist som 2025 vann pris vid Lionel Tertis International Viola Competition. Hon är även Artist in Residence vid Queen Elisabeth Music Chapel och har gästat några av de finaste festivalerna och mästarklasserna som Verbier och Yellow Barn. Ami-Louise har studerat vid Guildhall School och samarbetat med artister som Janine Jansen. År 2024 uruppförde hon Edwin Roxburghs rapsodi för soloviola, skriven direkt för henne.
Ami-Louise Johnsson är säsongen 2026/2027 ”Klassiska artisten i P2”.

Ylvali McTigert Zilliacus, viola, var en av fem medlemmar i numera nedlagda Uppsala Kammarsolister och tidigare medlem i Mahler Chamber Orchestra. Hon är stämledare i Västerås Sinfonietta och är också verksam som solist och flitig medverkande i internationella festivaler. Hon har tack vare Järnåkerfonden glädjen att spela på en Storioni byggd i Cremona 1767.

Ylvali spelade senast hos KVAH under festivalen ’Tonsättare på flykt och i exil’ i augusti 2025.

Amalie Stalheim, cello, vann Solistpriset och var Sveriges Radios P2-artist 2018–2019. Amalie är Artist in Residence på Musikhögskolan i Malmö 2025–2027 och även på Musica Vitae 2026–2028. Hon har framträtt som solist med bl.a. Oslo Philharmonic, Bergen Philharmonic Orchestra, och flera av de stora nordiska orkestrarna. 

Amelie Stalheim spelar på en 1783 Guadagnini cello som utlånats av Dextra Musica foundation Norway. Hon har tidigare framträtt hos KVAH bl.a. 2018 i musik av Gunnar de Frumerie.
https://www.amaliestalheim.com/

Josef Alin, cello, är utbildad vid Lilla Akademien, Universität der Künste i Berlin och Edsbergs musikinstitut. Han är flerfaldigt belönad stipendiat och pristagare med bl.a. 1:a pris i Anton Rubinsteins internationella cellotävling. Som solist och kammarmusiker har han framträtt runt om i Europa. Josef ingår tillsammans med Alva Holm och Ami-Louise Johnsson i stråktrion Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Han medverkade i KVAH:s festival 2021.

Bengt Forsberg har 2026 tilldelats medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.

Bengt är en av Sveriges främsta pianister, känd för att lyfta fram mindre kända tonsättare och för sitt samarbete med ledande musiker. Han har spelat in ett stort antal cd-skivor, bland annat med Anne Sofie von Otter, och flera har prisats internationellt.

På cd:n Neglected Works for Piano presenterar han kvinnliga tonsättare som Beach, Almén, Bacewicz och Aulin. Senare inspelningar inkluderar Russian Tales med Andreas Brantelid och 2024 Marcelle de Manziarly: Chamber Works med Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen. 2026 släppte han albumet Mosaïque Danoise med Janne Thomsen, Cecilia Zilliacus, och Andreas Brantelid.

Bengt är KVAH:s konstnärlige ledare och har lett kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i nära 40 år.

Johan Helmich Roman (1694-1758)
Cembalosvit                                                                                 
Gregory Lloyd, cembalo

Igor Stravinsky (1882-1971)
Duo Concertante (1932) (17 min)                                     
Cecilia Zilliacus, violin, Bengt Forsberg, piano

Manuel de Falla (1876-1946)
Siete canciones populares españolas (1914)            
Elin Rombo, sopran, Bengt Forsberg, piano

Manuel de Falla (1876-1946)
Cembalokonsert (1923-26) (13 min)                               
Anders Jonhäll, flöjt, Bengt Rosengren, oboe, Niklas Andersson, klarinett, Josef Alin, cello, Gregory Lloyd, cembalo

PAUS

Sergej Prokofjev (1891-1953)
Cellosonat opus 119 (1949) (23 min)                              
Amalie Stalheim, cello, Bengt Forsberg, piano

Francis Poulenc (1899-1963)
Pianosextett FP100 (1932)                                                    
Anders Jonhäll, flöjt, Bengt Rosengren, oboe, Niklas Andersson, klarinett, Hans Larsson, horn, Henrik Blixt, fagott, Peter Friis Johansson, piano

Av Christer Wikmark

Igor Stravinskijs Duo Concertante har satsbeteckningar sprungna ur den neoklassiska litteraturen, en inspirationskälla för tonsättaren. Han dedicerade kompositionen till den berömde violinisten Samuel Dushkin, som han träffat 1931. Dessa två uruppförde verket i Berlin 1932 och turnerade ett antal år runt i Europa.

Dansaren Balanchine hörde verket inte långt efter att det uruppfördes, och tyckte mycket om det, men det var inte förrän 1972, i samband att han planerade en Stravinskij-festival, som han beslöt att koreografera det. Stående vid pianot, nära de musicerande, lyssnar dansarna bara på musiken. Under de följande tre satserna speglar de musiken och varandra i dans; dock stannar de upp regelbundet för att bara lyssna. I sista satsen mörkas scenen ner och dansarna uppträder i individuella ljuscirklar.

Denna konsert innehåller två verk av Spaniens kanske mest namnkunnige tonsättare: Manuel de Falla. Först hans arrangemang av sju spanska folksånger. Denna sångsamling, med sina typiskt spanska tongångar är ett av de Fallas mest populära verk. Han skrev samlingen 1914, strax efter en flerårig tillvaro i Paris, och tillägnade den Madame Ida Godebska, som regelbundet anordnade konserter i staden. De Falla publicerade även sångerna i Paris, med fransk översättning. Dock skedde urpremiären året efter i Madrid, med de Falla själv vid flygeln.

Av de Falla framförs också hans Cembalokonsert, för cembalo, flöjt, oboe, violin och cello. Den skrevs för den polska cembalisten och pianisten Wanda Landowska, som också var med vid uruppförandet. Efter att tonsättaren träffat Landowska 1920 utlovade han en cembalokonsert, och hon planerade in uruppförandet till 1923, men kompositionsarbetet gick långsamt och verket var långt ifrån klart när det närmade sig. Landowska sköt på uppförandet till säsongen 1924/1925, men åter fick de Falla meddela att det behövdes längre tid. I Barcelona, år 1926 kunde verket äntligen uruppföras. Konserten är i en asketisk, neoklassicistisk stil, vilken avstår från yvigare utsvävningar och håller en stramare, mer återhållen anda. Verket anses även inspirerat av spansk, religiös mysticism.

När Prokofjev komponerade sin cellosvit, år 1949, hade han året innan blivit stämplad i ett dekret från den sedermera ökände Zjdanov (som blivit ansvarig för att rensa ut oönskad konst, sedan han i ett tal inför författarkongressen 1934 angett sovjetisk realism som ledstjärna för allt konstnärligt skapande). Dekretet postulerade den stalinistiska formalismen och fördömde övriga kulturyttringar. Prokofjev visste då inte om hans kompositioner någonsin skulle spelas.

Cellosviten fick han inspiration till när han året innan närvarade vid en konsert med Mstislav Rostropovitj. Prokofjev blev så imponerad att han beslöt skriva en sonat och tillägna den interpreten. Verket fick sin urpremiär 1950 i en liten sal i Moskvas Musikkonservatorium, med Rostropovitj och pianisten Sviatoslav Richter. Den senare skriver i sina memoarer:

”Vi uruppförde Prokofjevs cellosonat. Innan den kunde spelas på konsert var vi tvungna att spela den på Kompositörs-föreningen, där herrarna beslutade om varje nytt verks öde. Under denna period – mer än vid andra tillfällen – behövde de klura ut om Prokofjev hade skapat ett mästerverk eller – tvärtom – ett verk som var ’fientligt och mot folkets anda’. Tre månader senare, måste vi spela verket igen inför en session i plenum inför alla tonsättare som satt med i Radiokommittén, och inte förrän året efter kunde vi presentera verket på konsert”.

Sonaten är överlag mycket mera återhållsam än kompositörens tidiga, mer lekfulla verk, men särskilt de två senare satserna har en Prokofjevsk prägel.

Festivalen avslutas med en sextett fylld av lekfull spelglädje, en blåssextett av Francis Poulenc. Verket kallas också för Sextuor.  Poulencs speciella tonspråk, med såväl elegiska slingor som humoristiska vändningar och en traditionell tonal, neoklassicistisk melodik, kryddad med fräck kromatik. Detta tonspråk blir särskild märkbart i hans kammarmusik för blåsare.

I söndagens sextett tar han med även pianot, som ju var hans eget instrument. Förutom piano ingår flöjt, oboe, klarinett, valthorn och fagott. Urpremiären var 1933, efter att ha färdigställts året innan. Poulenc fortsatte att revidera kompositionen, och den versionen av verkat publicerades 1939. Tonsättaren beskrev verket sålunda: ”kammarmusik i den mest rättframma formen: en hommage till blåsinstrument, vilka jag älskat från den stund jag började komponera.”

Christer Wikmark

Elin Rombo, sopran, har sjungit ledande roller på på bl.a. Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin och Salzburger Festspiele, och framträtt med framstående orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och de större nordiska orkestrarna.
Under säsongen 2025/26 sjöng Elin ledande roller i Rufus Wainwrights Prima Donna och Elena Langers opera Figaro skiljer sig på Kungliga Operan, där hon tidigare har framträtt som Donna Elvira i Don Giovanni, Sophie i Rosenkavaljeren, Mimi i La Boheme, Fiordiligi i Cosi fan tutte, m.fl. roller.

Under våren 2026 har Elin Rombo även sjungit Benjamin Brittens ’Les Illuminations’ med Västerås Sinfonietta under Simon Crawford-Phillips.
Elin Rombo utnämndes 2013 till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Hon framträdde senast hos KVAH i julkonserten 2023.
https://www.braathenmanagement.com/artister/elin-rombo

Anders Jonhäll, flöjt, är soloflöjtist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han utbildade sig vid Kungliga Musikhögskolan där han bland annat studerade 1700-talspraxis på moderna instrument och fortsatte sina studier vid Musikhögskolan i Göteborg. Han är en av grundarna till ensemblen Gageego!
Anders är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Bengt Rosengren, oboe, är solooboist vid Sveriges Radios Symfoniorkestern sedan 1983. Han examinerades vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där han sedan början av 2000-talet också undervisar. Bengt har framträtt som solist med Radiosymfonikerna i oboekonserter av Strauss, Mozart och Martinů liksom i Salonens Mimo II. Han var solooboist i Stockholms Nya Kammarorkester fram till 2019 då orkester upplöstes.

Bengt är en flitig kammarmusiker och förekommer på ett stort antal skiv- och radioinspelningar både som solist och kammarmusiker. Bengt spelade senast hos KVAH under förra årets festival i augusti 2025 och framträder här tillsammans med sina kollegor i Amadékvintetten.

Niklas Andersson, klarinett, är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han har studerat vid Musikhögskolan i Göteborg och i Antwerpen och London. Niklas har framträtt som solist med dirigenter som Okko Kamu och Thomas Dausgaard. Han har även samarbetat med tjeckiska Skampa-kvartetten.
Niklas är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Hans Larsson, horn, utbildade sig på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm hos lärarna Bengt Belfrage och Wilhelm Lanzky-Otto. Han var anställd hos symfoniorkestern Norrköping 1988–89 innan han 1989 blev fastanställd på Sveriges Radios Symfoniorkester där han sedan 1996 är solohornist. Hans är även medlem i Drottningholms Barockensemble sedan 1988 där han spelar på tidstypiska naturhorn och framträder här tillsammans med sina kollegor i Amadékvintetten.

Henrik Blixt, fagott, studerade på Kungliga Musikhögskolan och vann 1998 andra pris i den internationella träblåstävlingen i Bayreuth. Henrik har fått flera verk skrivna för sig. Han är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester och undervisar vid Mälardalens universitet.
Henrik är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Cecilia Zilliacus, violin, har varit solist med flera av Europas mest framstående symfoniorkestrar. Hon var under många år en drivande kraft i den flerfaldigt prisbelönade stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen och är nu konstnärlig ledare för Katrina Kammarmusik på Åland, och sedan många år tillsammans med Kati Raitinen för kammarmusikserien Äntligen måndag på Konserthuset i Stockholm.

Cecilia är en av KVAH:s flitigaste gäster och har medverkat regelbundet vid vår årliga festival. Hon framträdde senast hos oss i december 2025 tillsammans med sångaren Lena Willemark och ackordeonisten Janne Rättyä.
Cecilia spelar på en violin byggd av Nicola Gagliano som utlånas av Järnåkerfonen.
https://www.zilliacus.se/

Amalie Stalheim, cello, vann Solistpriset och var Sveriges Radios P2-artist 2018–2019. Amalie är Artist in Residence på Musikhögskolan i Malmö 2025–2027 och även på Musica Vitae 2026–2028. Hon har framträtt som solist med bl.a. Oslo Philharmonic, Bergen Philharmonic Orchestra, och flera av de stora nordiska orkestrarna. 

Amelie Stalheim spelar på en 1783 Guadagnini cello som utlånats av Dextra Musica foundation Norway. Hon har tidigare framträtt hos KVAH bl.a. 2018 i musik av Gunnar de Frumerie.
https://www.amaliestalheim.com/

Gregory Lloyd, cembalo, är organist i Katarina församling och konserterar flitigt i kyrkor runtom i Stockholm. Han är även ledare för Katarina Vokalensemble och för Stockholms domkyrkoförsamlings gosskör. Gregory har lett flera konserter i Allhelgonakyrkans kammarmusikserie och medverkat i många Kammarmusikfestivaler – bl.a. var han solist i Bohuslav Martinůs cembalokonsert i festivalen 2011, Toner från Tjeckien.

Peter Friis Johansson, piano, har vunnit priser i många tävlingar bland annat första pris och guldmedalj vid International Piano-e-Competition 2014. Han har uruppfört pianokonserter av Laura Netzel, Andrea Tarrodi och Sven-David Sandström och färdigställde och uruppförde hösten 2023 Ludvig Normans ofullbordade pianokonsert. Peter är tillsammans med Jakob Koranyi grundare och konstnärlig ledare för Fairplay Chamber Music i Järna. Peters högre studier har skett på Edsberg, Kungliga Musikhögskolan och Accademia Musicale Santa Cecilia i Bergamo.

Den första cd:n i hans serie med Schuberts kompletta sonater släpptes i oktober 2025. Peter har medverkat ett flertal gånger hos KVAH, senast i december 2024.
https://www.peterfriisjohansson.com/

Bengt Forsberg har 2026 tilldelats medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.

Bengt är en av Sveriges främsta pianister, känd för att lyfta fram mindre kända tonsättare och för sitt samarbete med ledande musiker. Han har spelat in ett stort antal cd-skivor, bland annat med Anne Sofie von Otter, och flera har prisats internationellt.

På cd:n Neglected Works for Piano presenterar han kvinnliga tonsättare som Beach, Almén, Bacewicz och Aulin. Senare inspelningar inkluderar Russian Tales med Andreas Brantelid och 2024 Marcelle de Manziarly: Chamber Works med Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen. 2026 släppte han albumet Mosaïque Danoise med Janne Thomsen, Cecilia Zilliacus, och Andreas Brantelid.

Bengt är KVAH:s konstnärlige ledare och har lett kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i nära 40 år.